Mediebloggen


    Tv ska vara tillgänglig för alla

    2019-04-05TILLGÄNGLIGHET

    De flesta av oss reflekterar inte över saker som vi tar för givet. Som till exempel att sjunka ner i soffan och slå på tv:n en kväll för att se nyheterna eller sitt favoritprogram. Men för många är det inte en självklarhet. För personer med funktionsnedsättningar kan det vara svårt att ta del av det som sänds i tv och så ska det inte vara. Vi arbetar för att alla ska kunna ta del av det som sänds, det är en viktig rättighets- och demokratifråga – att kunna ta del av innehåll i olika medier. Därför ställer vi krav och uppmuntrar till att främja tillgänglighet i tv-sändningar.

    Tillgängligheten är även en väldigt viktig fråga både på EU-nivå och nationell nivå. Det ställs till exempel krav på tillgänglighet för tv-sändningar både i EU:s regler och i svenska radio- och tv-lagen.

    Vägen till ett helt tillgängligt medielandskap är lång men det går framåt och kraven vi ställer är bara en av alla delar som driver utvecklingen. Och i takt med den tekniska utvecklingen så blir det allt enklare att tillgängliggöra materialet.

    Kraven vi ställer på tillgänglighet är i dagsläget ganska låga. De flesta som sänder tv på svenska ska främja tillgängligheten till tv-program, men kraven ser lite olika ut för er leverantörer. Flertalet av er har krav att ni ska främja tillgängligheten, utan något kvantitativt krav. Endast de programtjänsterna med en tittartidsandel över 1 procent har särskilda kvoter att uppfylla, det vill säga kvantitativa och successivt ökande krav per teknik. I dag gäller de kraven för kanalerna TV4, Sjuan och TV12.

    Ni som inte omfattas av kvantitativa krav har möjlighet att välja på vilket sätt ni vill tillgängliggöra program dvs om ni vill texta, tecken- eller syntolka och ni bestämmer själva i vilken omfattning, under förutsättning att ni tillgängliggör program under året. Avsikten är att fler program successivt ska tillgängliggöras under perioden då beslutet gäller.

    Sen vi först införde kraven 2011 ser vi att det har hänt en hel del trots att kraven är relativt lågt ställda. Antalet programtjänster som främjar tillgängligheten har ökat och vi ser flera goda exempel på både större leverantörer som uppfyller sina krav och mindre leverantörer som anstränger sig och drar sitt strå till stacken.

    För att nämna några exempel så tillgängliggör TV4 allt fler av sina tv-program och andelen textade och tolkade program har ökat markant i bolagets utbud. Vid den senaste uppföljningen kunde vi se att TV4 AB i kanalerna TV4, Sjuan och TV12 textat i stort sett alla sina förinspelade program på svenska och att  61 procent av kanalernas sammantagna svenska utbud direkttextats. De mindre aktörerna har såklart inte samma förutsättningar som de större men även de tillgängliggör program. Av de mindre leverantörerna kan vi nämna Öppna Kanalen Närke som teckenspråkstolkat fyra barnprogram om totalt en timme och Robin Sundström i Hedemora När-TV som textat program.

    Även om det är långt ifrån allt som tillgängliggörs i dag så är även små steg framsteg. Att öka tillgängligheten till tv-program för personer med funktionsnedsättning är ett ständigt pågående arbete. Nu i höst 2019 kommer vi inleda arbetet med att bestämma de krav som ska gälla från 1 juli 2020 och framåt. I det arbetet kommer vi involvera er aktörer för att få ta del av era synpunkter och erfarenheter. Det här är ett arbete som vi behöver göra tillsammans för att få ett tv-utbud som är tillgängligt för alla, inte bara för några.

    /

    Charlotte Ingvar-Nilsson, generaldirektör


    Göteborgs-Posten, Nerikes Allehanda och Tidningen Härjedalen får presstöd

    2019-02-26MEDIESTÖD
    Mediestödsnämnden har vid sammanträde den 20 februari beviljat driftsstöd till tre tidningar för första gången: Göteborgs-Posten med 40 000 000 kr, Nerikes Allehanda med 25 227 400 kr och Tidningen Härjedalen med 2 351 000 kr. Presstöd ges för att stärka yttrandefriheten och öka tidningarnas möjlighet att överleva då mediemarknaden är under stor förändring.

    Göteborgs-Posten och Nerikes Allehanda är de största tidningarna på sina respektive utgivningsorter. Historiskt sett har driftsstöd framför allt gått till s.k. andratidningar, de tidningar som varit näst störst på utgivningsorten, och mindre tidningar.

    Det finns dock ingen sådan regel, utan driftsstöd kan beviljas för alla tidningar med en täckningsgrad under 30 procent. Täckningsgraden är den andel hushåll på utgivningsorten som prenumererar på tidningen.

    Med dagspressens fallande upplagor är det därför allt fler tidningar som kvalificerar sig för att kunna få driftsstöd. Det är detta som nu har hänt för Göteborgs-Posten och Nerikes Allehanda.

    Om en tidnings konkurrensförmåga på annonsmarknaden är uppenbart bättre än vad täckningsgraden ger sken av kan tidningen uteslutas från stöd eller få stödet nedsatt. Men några sådana skäl har mediestödsnämnden inte funnit för Göteborgs-Posten och Nerikes Allehanda.

    Driftsstödets storlek baseras på tidningens utgivningsfrekvens och upplaga, vilket framgår av presstödsförordningen. Stödet får därtill maximalt utgöra 40 procent av tidningens rörelsekostnader. Högsta möjliga belopp en tidning kan få är 40 miljoner kr per år.

    Tidningen Härjedalen skiljer sig från de två tidigare beskrivna tidningarna. Detta är en liten tidning med hög täckningsgrad, över 30 procent, som på grund av de geografiska och befolkningsmässiga förutsättningar som finns i Härjedalen har beviljats ett begränsat driftsstöd. Ett exempel på dessa förhållanden är att tidningens täckningsgrad överskrider 30 procent så fort tidningen når upp till ett annat grundkrav för driftsstöd, minst 1 500 prenumeranter, eftersom utgivningsorten är så liten.

    Totalt har 499 miljoner kronor hittills beviljats i driftsstöd för 2019 för sammanlagt 73 tidningar.

    Läs mer om stöd till medier här.

    Redaktionen

    Kommunikation och omvärldsbevakning


    SVT fälls för partiskt agerande i slutdebatten inför valet – granskningsnämndens beslut vidgar praxis

    2019-02-22GRANSKNING
    I måndags – den 18 februari 2019 – fälldes SVT för sitt avståndstagande i anledning av Sverigedemokraternas (SD) partiledares uttalanden i programmet Val 2018: Slutdebatten. Granskningsnämnden bedömde att avståndstagandet ”riskerade att framstå som ett politiskt ställningstagande”. Avståndstagandet stred därför mot kravet på opartiskhet.

    Det har i olika sammanhang hävdats att praxis är otydlig. Tidigare har nämnden fällt SVT för att de INTE markerat mot uttalanden från politiker eller så har de markerat, men FÖR SENT.  Och nu senast har nämnden fällt SVT för att de HAR markerat mot uttalanden. Så vad gäller?

    Beslutet om Val 2018: Slutdebatten ger inte vägledning vad gäller frågan om uttalandena var uppenbart kränkande eller vilken betydelse det hade att övriga partiledare i debatten reagerade. Så kan det vara, varje enskilt ärende hos nämnden ger inte svar på samtliga frågor. I takt med att praxis utvecklas får emellertid programföretagen mer vägledning för hur regelverket ska tillämpas.

    Det som bedömningen av Val 2018: Slutdebatten visar är att programmet fälldes på grund vissa särskilda förhållandena som var för handen där och då. Det handlade om en partiledardebatt, det handlade om den sändes mycket nära valet till riksdag, kommun och landsting, och det handlade om att SVT i den kontexten tog avstånd på det sätt som gjordes.

    Att nämnden kritiserar det sätt som SVT markerade på i detta fall innebär alltså inte att beslutet bryter mot hittillsvarande praxis, tvärtom utvidgas praxis till att omfatta ytterligare förhållanden som kan ha betydelse för bedömningen och därmed visa hur regelverket ska tillämpas.

    /

    Charlotte Ingvar-Nilsson, generaldirektör


    Om granskning och granskningsnämnden

    2018-11-26GRANSKNING
    Myndigheten för press, radio och tv – en liten myndighet med ett stort uppdrag. Liten, därför att vi bara är runt 35 medarbetare, stor därför att vårt uppdrag går rakt in i hjärtat på demokratin; verka för yttrandefrihet och främja möjligheterna till mångfald och tillgänglighet. Rent konkret innebär det att besluta om tillstånd för radio- och tv-sändningar samt se till att reglerna för medieområdet används och följs på det sätt som riksdag och regering bestämt. Inom myndigheten finns även två fristående beslutande organ; presstödsnämnden (PSN) och granskningsnämnden för radio och tv. Det blir ganska ofta frågor kring granskningsnämndens arbete och dess bedömningar. Vi tänkte därför försöka ge svar på några av dem här. Till vår hjälp hade vi vår generaldirektör Charlotte Ingvar-Nilsson och vår verksjurist Helena Söderman som fick svara på några frågor i ämnet.

    Varför behövs granskning?

       -Tilltro och granskning hänger ihop. Tilltro förutsätter någon form av oberoende granskning; ett domstolsliknande organ utpekat i lag som granskningsnämnden eller branschen själv, som Pressens opinionsnämnd. SR, SVT och UR får i dag drygt 8 miljarder kronor årligen av oss medborgare, det är inte rimligt att tänka sig en situation utan någon som helst granskning av verksamheten. Hur granskningen sen ska gå till är en annan fråga, säger Charlotte Ingvar-Nilsson.

    Frågan om granskningen ska ske av en myndighet eller av medierna själva har länge diskuterats. Mediebranschen har genom organisationen Utgivarna under flera år arbetat för en större självreglering och har lämnat ett förslag till ett system som även omfattar SVT, SR, UR och TV4. Den medieetiska nämnd (MEN) och medieombudsman (MO) som föreslås skulle exempelvis ta över frågor rörande intrång i en persons privatliv, något som idag granskas av granskningsnämnden.

    Varför behövs då granskningsnämnden?

       -Så här långt har politikerna bestämt att det ska kunna göras en statlig efterhandsgranskning av innehållet i program och att den ska göras av granskningsnämnden. När det gäller det förslag som Utgivarna har lagt så ingår till exempel inte frågor om att gynna kommersiella intressen på ett otillbörligt sätt, sponsring, produktplacering och skydd av barn. Därför kommer granskningsnämnden även i framtiden spela en viktig roll i granskningen av medierna, fortsätter Charlotte Ingvar-Nilsson.

    Granskningsnämndens historia

    Granskningsnämnden har funnits sedan 1994 och bildades när fyra statliga myndigheter, däribland Radionämnden och Kabelnämnden ombildades till två. Idag ingår granskningsnämnden i Myndigheten för press, radio och tv som ett beslutande organ. Med det menas att nämnden beslutar självständigt och myndigheten fungerar som ett kansli åt nämnden och förbereder alla ärenden som ska prövas. Ledamöterna i nämnden är inte anställda vid myndigheten utan utses av regeringen och har oftast en bred erfarenhet från medieområdet som t.ex. journalister, redaktörer, producenter eller liknande.

    Nämndens arbete

    Vad är granskningsnämndens uppgifter?

       - Man kan säga att nämnden har två uppgifter. Den ena är att pröva om innehållet i radio- och tv-program följer de bestämmelser som gäller för sändningarna, den andra är att bedöma om public service-bolagen, SR, SVT och UR lever upp till sina uppdrag i allmänhetens tjänst, förklarar Charlotte Ingvar-Nilsson.

    Förutom anmälningar från allmänheten så tar även granskningsnämnden egna initiativ till granskning varje år. 

    Varför tar ni initiativärenden?

       -Eftersom de flesta anmälningar gäller SR och SVT, väljer vi i allmänhet att ta initiativ till granskning av andra programföretag. Det gör vi för att även få en bild av vad dessa sändningar innehåller och för att ge fler delar av branschen vägledning från granskningsnämnden. I regel handlar initiativgranskningar om olika slags reklamregler och om skydd av barn-frågor, säger Helena Söderman.

    Anmälningar till nämnden

    Varje år får nämnden in tusentals med tips från allmänheten på inslag i radio och tv som kan bryta mot de regler som finns.

    Ungefär hur många anmälningar får ni varje år och har det ökat genom åren?

       -Jag minns hur det var när jag började arbeta med granskningsnämnden i början på 2000-talet. Då hade det ganska nyligen införts en möjlighet för allmänheten att göra anmälningar elektroniskt. Så från att ligga på ungefär 500 brev-anmälningar per år, så steg antalet anmälningar per år till cirka 1200. Och det höll sig i runda slängar på den nivån under en tioårsperiod. Sedan, från år 2011 ungefär, steg plötsligt antalet anmälningar kraftigt och i år kommer det att bli ett rekordår, då det hittills har strömmat in cirka 6 000 anmälningar. Min gissning är att ökningen hänger ihop med den spridning av tips och information som ges i sociala medier, säger Helena Söderman.

       -När man sedan tittar på statistik från granskningsnämnden så ser man att antalet ärenden, det vill säga anmälda program, alltid är lägre än antalet anmälningar. Det beror oftast på att det är flera personer som har anmält samma sak och det händer ibland att vi får ett stort antal anmälningar mot ett och samma program. Att det är många anmälningar mot ett program påverkar inte bedömningen av programmet, förtydligar Charlotte Ingvar-Nilsson.

    Hur väljer ni ut vad som ska granskas bland alla dessa anmälningar?

       -Alla tips och anmälningar som kommer in till oss blir inte prövade utan det görs ett urval. Det är granskningsnämnden som bestämmer vilka ärenden som ska prövas eller inte och det sker genom att en ordförande i nämnden läser anmälan och tar ställning. De anmälningar som leder till prövning handlar till exempel om att någon enskild person eller något företag eller liknande är direkt berörd av det som finns i ett program. En prövning kan också handla om en principiell frågeställning, säger Helena Söderman.

    Nämndens bedömningar

    Granskningsnämnden kan göra tre bedömningar; fria, kritisera och fälla. Antalet fällningar i granskningsnämnden har totalt sett legat ganska jämnt i spannet 50–60 beslut per år, med vissa undantag uppåt och nedåt. Av nämndens möjliga bedömningar kan ”kritisera” uppfattas som lite klurigt då det också ett friande beslut. Vi ber Helena Söderman förtydliga.

    Vad innebär egentligen bedömningen ”kritiserat”?

       -Ända sedan Radionämndens tid har det funnits tre nivåer på beslut, nämligen friat, kritiserat, och fällt. Att ett program ”kritiseras men frias” betyder att det formellt sett är ett friande, men att det finns kritik som nämnden ser anledning att uttrycka utan att för den sakens skull fälla. Att det formellt är ett friande innebär att det inte finns någon sanktion knuten till ett kritiserande beslut.

    Finns det inte en risk att granskningsnämnden bedömningar gör att journalister inte vågar göra sitt jobb fullt ut för att undvika att bli anmälda och kanske fällda?

       -Jag är övertygad om att granskningsnämndens beslut har stor betydelse för de som ansvarar för olika publiceringar. Besluten ska ju vara – och är – vägledande. Utifrån nämndens bedömningar och uttolkning av hur reglerna ska användas i olika fall, gör redaktioner och journalister sina självständiga publicistiska överväganden. Jag ser granskningsnämndens beslut som en hjälp eller ett stöd för programföretagen att förstå hur de olika reglerna och villkoren ska förstås och användas, säger Helena Söderman.

    En tv-värld full av reklamintryck

    Om man tittar på statistik över antalet fällningar i granskningsnämnden så ser man att en av de vanligast förekommande ärendetypen är fråga om ”otillbörligt gynnande”. Med detta menas att ett varumärke visats upp eller framhävts på ett sätt som inte är motiverat. Syftet med regeln är bland annat att förhindra smygreklam. Generellt kan man säga att när nämnden gör sin prövning av varumärken på kläder så bedöms bland annat storleken på märket, hur lång tid det visas i bild och graden av fokusering. En annan faktor som vägs in är om programbolaget har kunnat råda över förhållandena vid inspelningen. Denna fråga är ofta upp till diskussion i nämnden.

    Men när är det motiverat att varumärken får synas eller höras? Sportsändningar är ett typexempel på där det förekommer mängder av reklambudskap – på arenorna, på idrottarna och i grafiken. Att synas i bild vid sportsändningar har blivit allt viktigare för varumärken.

    Hur ser nämnden på programföretagens möjligheter att påverka inspelningsförhållanden?

       -Vi har haft flera sådana beslut som gällt idrottsutövare som har filmats i sina egna miljöer, det vill säga utanför tävlingssammanhang, och där olika varumärken har exponerats. Ett beslut som har lett till kritik mot nämnden är det som benämnts ”Måns mössa” i media. I inslaget intervjuades kändisen i samband med träning inför Vasaloppet. Nämnden konstaterade att varumärken på hans mössa syntes på ett framträdande sätt under en stor del av inslaget och att det borde ha varit möjligt att undvika exponeringen. Jag kan konstatera att det inte bara var granskningsnämnden som kom fram till att det var fråga om ett otillbörligt gynnande, utan även förvaltningsrätten och kammarrätten, säger Charlotte Ingvar-Nilsson.

    Hur ser nämnden på reklam i direktsändningar?

       -När det gäller sändningar från idrottsevenemang, till exempelvis matcher, världscuper eller friidrottstävlingar, så kan jag förstå att tittare upplever att det fullkomligt vimlar av reklambudskap. Och så är det ju även för den som är på plats på arenan eller läktaren. Idrotten är helt enkelt sponsrad. Nämnden har i alla tider godtagit sådana reklam- och sponsorskyltar av olika slag som finns på plats på arenorna. Vad som inte har godtagits är när det fogats in elektroniska skyltar i själva bilden, det vill säga när det läggs till kommersiella budskap för tv-publiken. Även här har det dock med tiden skett en förändring. I dag godkänns den typ av infogade skyltar som visar företagsnamn i samband med till exempel målgång och mellantider, tidigare ansågs de ofta vara otillåten reklam, förklarar Helena Söderman.

    Vill du läsa mer om vilka regler som gäller för att sända radio och tv så kan du läsa mer detta på vår webbplats under krav och regler. Efter varje sammanträde för granskningsnämnden så publiceras besluten på vår webbplats. Du kan hitta de senaste besluten från nämnden här eller söka efter besluten i vårt sökverktyg.

    Redaktionen

    Kommunikation och omvärldsbevakning


    Mail
    LinkedIn